Så blev det äntligen torsdagen 9/6 2011 och vi begav oss in till förlossningen på Danderyd för igångsättning. Vi kom in vid 8.40 och fick ett rum där vi skulle vara. Jag klädde om till de snygga sjukhuskläderna och fick göra CTG. Satt i ca 30-40 min och sen fick vi vänta på läkaren som skulle göra en bedömning vilken metod som skulle användas.
Läkaren kom ock undersökte mig och beslutade att de skulle låta vattnet gå med hjälp av en elektrod som sattes på barnets huvud, nu var klockan ca 10.15. När hon hade gjort det fick jag sitta ytterligare en kvart för att kolla att allt var ok med barnet.
Vi blev tillsagda att gå iväg en timme och fika för att sedan komma tillbaka och förmodligen få värkstimulerande dropp. Micke och jag gick glada ner till pressbyrån och köpte mackor och massor med tidningar, det här kunde ta tid hade vi hört.. Mina värkar startade nästan med en gång vi lämnade rummet och när vi skulle betala fick jag gå ut och vänta för det gjorde ont. Vi åt våra mackor i farten och gick tillbaka till rummet, nu mådde jag illa. Ringde på barnmorskan och fick alvedon, kl 11.00. Nu var det riktigt jobbiga värkar och kring 11.45 bad jag om lustgas, blev undersökt, nu öppen 4 cm och vi startade med lustgas ca 12.00. Sjukt onda värkar och 12.20 hade jag panik, måste krysta nu!! Snabb undersökning, öppen 10 cm, ja krysta...
12.37 kom han ut, lilla Emil, alldeles blå och utan att andas. Vilken panik, min värsta mardröm. De klippte navelsträngen och sprang iväg med Micke i släptåg medan jag låg kvar och grät, stackars min bebis, vad händer nu? De som var kvar i rummet försökte lugna mig, detta hände ofta och särskilt när det går så fort, bebisen blir medtagen.
Borta rummet hade han börjat andas nästan på en gång, navelsträngen som testades var fullt syresatt och det är tydligen hur bebisen mår efter 5 min som är det viktiga, då mådde han jätte bra!
Så fick jag honom äntligen på magen, Lycka!
Barnmorskan, läkaren, undersköterskan kämpade med att få ut min moderkaka som satt stenhårt fast. Detta resulterade i att jag förlorade mycket blod så efter 1 tim fick jag åka till operation, få ryggmärgsbedövning och de kunde ta ut den. Förlorade sammanlagt 2 liter blod så jag var rätt trött och medtagen, tur att jag inte hann bli så trött av själva förlossningen..
Efter operationen åkte jag till uppvak, nu var klockan 14.30 och jag hade ju bara träffat min lilla bebis en kort stund. Personalen på uppvak ringde upp till förlossningen för att Micke och Emil skulle kunna komma ner till mig, men nej...de var tvungna att vara uppe på bb-avdelningen för att de skulle kunna ha lite koll på Emil. Jag grät...ensamt utan bebis, och inte kunde jag meddela någon att han äntligen var här...mycket tårar kom nog också för att hela dagen kändes så dramatisk och jag hade inte haft tid att tänka.
Kl 16.30 fick jag äntligen åka upp till vårt rum och träffa Emil igen, han var så hungrig och åt med god aptit...
